GLÄDJE I ENSKEDE-ÅRSTA FÖRSAMLING EFTER VINSTEN I KYRKOUTMANINGEN

Kyrkoutmaningen avslutades under maj och vinnarna blev Enskede-Årsta församling. De är rutinerade kyrkoutmaningsdeltagare och har varit med alla år vi kört utmaningen. Det var dessutom andra gången de tog hem segern, så nu stoltserar de med två pokaler. I år fick de kämpa om segern hela vägen in i mål och marginalen mot tvåan blev bara 73 poäng. Och glädje när de fick veta om vinsten beskriver Hazel Lindkvist från Enskede-Årsta församling så här:


”Jag borde egentligen ha filmat så ni skulle få se glädjetjutet som kom i personalrummet. Nu är det ju alla jobbar hemma, men de tre som satt i personalrummet ställde sig upp från sina tallrikar och jublade.”


Hon berättar vidare att ”hälsoutmaningen” som de internt kallar det har blivit ett stående inslag i deras hälsoarbete som sträcker sig över hela året.

När Kyrkoutmaningen pausades för några år sedan tog de själva initiativ till en hälsoutmaning där alla församlingar inom Stockholms Stift bjöds in att vara med. 16 lag antog utmaning och allt avslutades med en fest (på den tiden man fick träffas) där vinnarna firades.

Att delta eller vara värd

Det finns flera skillnader mellan att vara med i Kyrkoutmaningen eller att stå som värd för en egen utmaning. Den största skillnaden är den tid man själv behöver lägga ner berättar Hazel Lindkvist. När de stod värd för en egen utmaning var det mycket planering, material som skulle tas fram, inbjudningar som skulle skickas med mera. När de deltar i Kyrkoutmaningen kan de tävla mot andra församlingar, men det enda de behöver göra är att anmäla och peppa sitt eget lag.

Överraskar varje år

Som återkommande deltagare så vet Enskede-Årsta församling vad de kan förvänta sig, även om innehållet i utmaningen skiljer sig lite från år till år. Trots det så är det en sak som överraska Hazel år efter år:

”Glädjen och konstellationerna som uppstår i den här glädjen, det är människor som kanske normalt inte jobbar tillsammans så ofta, man känner varandra, men man jobbar inte tillsammans. Man börjar prata med nya människor, nya konstellationer uppstår och det blir en bättre gemenskap och en bättre sammanhållning. ”